- Project Runeberg -  Amatördetektivens första bragd. En stockholmsroman från år 1906 /
72

(1911) [MARC] [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. ”Oss flickor emellan”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nå, hur gick det?

— Bättre än jag vågat hoppas. Redan följande
dag tog jag tjuren vid hornen och talade med tant.
Hon blef förstås mycket ond i början. Men lyckligtvis
är tant en sådan människa, som, om hon sagt
nej fyra gånger, säger ja den femte. Och det blef ja.

— Kom han?

— Ja, i går kväll. Umgänget var samladt. Där
var hofjunkaren, den unge författaren och Forsells
beundrarinna. Tant var i början en smula reserverad
mot nykomlingen men tinade snart upp. Han
tog alla med storm, särskildt de äldre damerna. Han
sjöng — i mitt tycke lika bra som Forsell och, kan
du tänka dig, den senares dyrkarinna höll på att
glömma sin idol och var storförtjust — han berättade
historier på det mest underhållande sätt, han gjorde
kortkonster och experimenterade i tankeläsning. Och
till på köpet kände han ett par af tant Silfverpoppels
kusinsöner. Nog af! Jag måste bekänna att
tant Silfverpoppels aftonkretsar annars varit
ganska tråkiga, men med revisorn blef det helt
annorlunda och vi hade alla, till och med den halfgalne
författaren, gudomligt roligt. Ja, Gud vet om inte
gumman Silfverpoppel rent af blef en smula kär i sin nya
gäst. Säkert är att han lämnade sällskapet med
inbjudningen att komma igen när hälst det föll honom
in.

— Vet du hvad, Maj, så som saken utvecklat sig,
tycker jag du har alls inte något skäl att vredgas på
din blå slöja.

— Nej, det gör jag inte heller. Men jag vill inte
bära henne, så länge minnet af den stygga annonsen
ännu lefver. Men — kors i alla dar, klockan är nära
fem. Sannolikt står maten redan på bordet hos tant
Silfverpoppel. Adjö med dig, liten, och mins hvad
du lofvat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ccaamat1b/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free