Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ v _
kommer väl, kanske numera, något efteråt; dock
måhända ej nog sent, for att ficke kasta äfven ett ljus
i den Göthiska ålderdomen.
Det är således på Finska Språket, ocli på
nyttan af dess odlande för forskningen i nordens äldsta
Historie, jag här vill fästa Sällskapets värda
uppmärksamhet, och skall jag härvid utbedja mig att med
några ord närmare få förklara detta.
Redan i sig sjelft rikt och böjligt, genom sina
många verb-formationer och flexious-former,’) är det
1) Då andra språk vanligen hafva 2:ne Verbformer CActivum
och passiva m), och någon gång ett Neutrum eller
Intransi-tivum, 6å hafva deremot Finnarne så många särskilta, alla
både till begrepp ochflexioner på det nogaste bestämda,
Verb-formationer, att våra Linguister ocli Grarainatiei icke engång
kunnat upptaga dem alla: endast några af de väsendtligaste.
Så t. ex. finner man exempel på ord, som har några och 100
särskilta , till bemärkelsen olika, Verb-formationer , hvilka,
hvar ocli en, konjiigeras på det regulieraste sätt, genom alla
sina Modi och Tempora, utan att de i ett enda afseende
kon-gruera med hvarandra, eller konfunderas i sjelfva sina
fle-xioner; hvilka alla Genera Verboram, till begreppet,
karakterisera så fina nuanccr, och distinktioner, af det
ursprungliga stamnrdet, att de oftast endast genoin den
skarpsinnigaste tankeförmåga, kunna riktigt följas och fattas; då man
nu härtill lägger den lika mångfaldiga nuanceringen af
Nomina (såväl Substantiva soin Adjektiva), samt de
flerfaldiga slags Gcrundia neil Supina som, jemte alla sina
Diminutiva och Adverbia, häraf uppstå, så kan man något så när
göra sig ett begrepp om språkets rikedom. Oin Finskan
således, i detta fall, liknar de Österländska språken, hvilka
alla hon häruti torde öfverträffa, så skiljer hon sig likväl
ifrån dem, deruti att hon ej som Hebræiskan t. ex. får sina
flexioner genom prefixer (hvilka Finska språket,
märkvärdigt nog, belt och hållet saknar), utan konjugeras
orden endast genom tillägg af pronominal-suffixer. I likhet
härmed bildas äfven Verba derivativa genom
stafvelse-tillägg i den sista, eller näst den sista, stafvelsen.
Härigenom äger språket den stora och ovärderliga förtjensten, att
Stamordeii, eller sjelfva radices, äro, i alla sina
härledningar, oförändrade. Kan väl ett större bevis anföras på
språkets rikedom, än att Finskan, som i allmänhet är
ovanligt rikt på Stamord, kan förete exempel, der af ett enda sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
