Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
och har individets väl till föremål; den sednare,
att förenkla det mångfaldiga, och utgör slägtets
idé. Skulle nu lifvet kunna existera utan al
önskan,1) så skulle äfven dessa hcgge borttagas,
och vi fråga då, hvad för en sällhet medför
möjligheten af ett sådant lif.? Det är det
medvetslösa växtlifvets, barnets i moderlifvet, och kroppens
på jorden.
Vi finna nu således, huru fattig och otänkbar
en sådan mening blifver, som den t. ex. Doktor
Fant fått vid sill Öfversättning af detta ställe hos
Tacitus; så lydande: "ut:m fruktan för gudar och
menniskor hade de (Finnarne) uppnått deti
sällsynta lyckan att icke ens hafva något att
önska" (se hans Utkast till Svenska Historien, i D.
s. g). 2) En sådan mening h inger icke ihop, och
låter ej förklara sig; så har aldrig Tacitus kunnat
skrifva, han som skref med ett så ljust förstånd,
och hvars omdömen vittna om så mycken
urskiljning. Icke heller kan hans mening vara, att
Finnarne voro idel cyniske Filosofer, och alt de, såsom
desse, sökte inskränka sina önskningar, tv då hade
han väl icke sagt, "/ie v o to quidem." Det är
således ett fel, att tro det Tacitus med volum här
menar önskan, och att derigenom söka förklara
delta — förlorar man blott tid och möda. 3)
1) Hoppet, som är tron på
önskan, skulle då äfven
försvinna , det hvilket öppnar en
himmel för så många.
2) Det är samme Författare,
som öfversatt: victu.ihe.rba, med
»de(Finnarne) brukade gräs
titi kläder" (!?) — se samma
eida. Månne icke Tacitus härmed
hade afseende pà deras
nödbröds-ämnen: fuola ’. betnn t, roeb:
fot, tof]imuut — olet j o petiit?
3) At alla de öfversättningar
vi varit i tillfälle att jemföra,
har den ena, i detta fall, ej
varit stort lyckligare än den
andra. De hafva alla trampat
samma väg, och föl jaktligen
äfven alla råkat på villostig. Så
är åtminstone förhållandet med
en Italiensk af D’ Akghiar i ,
tryckt i Venedig 1028, istorj:o
sid. 514; en Engelsk, tryckt
1622, p. 271; en Tysk, af Jac.
Micvllus, tryckt i Frankfurt
1511, s. 1323; en Fransk af
D’ablancourt, tryckt i
Amsterdam 1670, s. 412*, och en La-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
