Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5S
ord, då han, i 2:dra Kap. om de Germaniska
folken (hvartill han äfven i äknar Finnarne) i allmänhet
säger: "celebrant carminibus cintiquis;" ehuru
han dermed egentligen tvckes afse deras egna
folk-qväden. Äfven Romaren Plinius den äldre (född
i Verona år 20, och död år 76 eft. Chr.) tyckes
hafva kompilerat detta ställe hos Pomponius, då
han, vid beskrifningen om norden, säger på ett ställe
i sina skrifter: *) "pörte Riphæos montes , 2)
ul-traque aquilonem, gens felix 3) ("si credimusj
quos Hjperboreos 4) appet/averej annoso deg it
cevo* fabulosis celebrata miraculis. Ibi
creduntur esse cardines mundi extremique
siderum ambitus." Och hvad som är ännu
märkvärdigare, säger han om detta högst mot norden
1) Se lians Historia
Natura-lis, trvckt i Paris 1723, fot. T.l.
pag. 219.
2) Med Kiphæi montes, har
man vanligtvis fiirståttde
Uralska eller Scythiska bergen.
Redan Strabo utsätter på sina
kartor, ganska tydligt,
deUral-•ka alperna under detta namn.
(jemför lians Tabula Sarmatiæ).
Att annars Auktorernas tanke ,
häruti, liksom i mångt annat,
varit delad, är oss icke obekant.
3) Att denna felicitas är
densamma, den Tacitus nog
tvetydigt antyder, under namn
afse-curitas, tyckes vara påtagligt;
ty hvarföre skulle han annars
säga "si credimus," lom han ej
ansett den fiir orimlig (föga
trovärdig). Äfven Tacitus tyckes
varit villrådig, huruvida han
borde tro det eller icke, lemnar
likväl saken i sitt värde , men
tillägger straxt derpå, med
afseende å hvad lian vidare hört,
att det vore nog fabelaktigt
(cetera jam fabulosa).
4) Vi veta väl att otn intet
ord torde de Lärde mera råkat i
strid, än 0111 bemärkelsen af
Hf-perborei (IVordboer), och hvad
folk dermed menas. Vi tro att
forntidens Författare sjelfve
varit härom oense, och att de,
under olika tider, härmed icke blott
förstått olika nationer, utan då
dessa flyttat, namnet flyttat med
dem, och sålunda äfven kommit
att beteckna vidt åtskilda
länder. Hvarföre den läsare torde
göra klokast, som af meningen
något så när kan gissa sig till
livad auktor härmed menar.
Ofta torde namnet äfven blifvit
användt i dikter ocli myter,
endast för de märkvärdiga begrepp
■nan dervid fästade. De flesta
komma dock öfverens, att med
i/isulæ Hyperboreortim oftast
utmärkes vår nord; och vi sätte
oss af många anledningar till
denna mening. Vill man härvid
jemföra de lärdes tvister, så
finnas de till betydlig mängd
upptagne i Nettelbl. Schwed. Bibi.
1 St. (. 38 o. följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
