Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 58 —
Ty ser man en af våra Hexmästare, då han är i
har "matrem rleum vencrantur
blifvit öfversatt, med "de
dyrkade Gudarnas moder."
Derför ser man äfven, i många
editioner, det vara skrifvit deiim;
hvilken diktion nästan blott
före-iiommer hos Poeterna, och utan
ott vi kunna påminna oss
huruvida Tacitus någonsin tillförene
betjent sig deraf. Ernest i
edition, hvilken vi alltid vilja sätta
i första rummet, förkastar väl
denna läsart, i anseende till
accenten, utan att dock derföre
kunna införa någon bättre. Vi
tro att om Tacitus med Deum
menat Deorum , så måste han
nödvändigt härunder tänkt sig
antingen Esthiska eller
Romerska gudar. Det förra kunde
han platt icke hafva menat,
e-medan han hvarken, förr eller
Bednarc, omtalar några sädana;
och hos hvarje läsare hade
naturligtvis den billiga frågan
uppstått: "hvilkaGudars mor?" Han
Iiade då icke blott behöft nämna
dessa Gudars namn, utan äfven
deras Moders, emedan de voro
för Romarne okända. *) Äfven
så litet hade han härmed kunnat
mena de Romerska Gudarnas
moder, Cybele; ty då skulle
hån i det följande icke hafva
kallat delta hennes dyrkande:
"insigne sup er st it Louis;"
u-tan: insigne religionis, eller
rium in is, som ban gör i 43 Kap.
der ban talar om C as tor och
Pollux’s dyrkan hos
Naliarva-lerna (jomf. Plin. II L. c. 37).
Man har dessutom svårt att
antaga det Estherne kände
Rommarnes Mnter, dcssmindre
dyrkade henne; och det så mycket
mer som ingen annan Romersk
Författare nämner ett ord
derom, hvilket man ingalunda
försummat , om så skulle varit —
helst man känner huru flitigt
deras Historieskrifvare
begagnade hvarandras
underrättelser. **) Vi tro derföre att om
ordet Mäter nödvändigt skall
bibehållas, meningen är:
matrem (tanquam, vel ut) cleum
ve-nerantur (de- vördade sin
moder ’"•) liksom en Gud). Ungefär
Väl söker Brotier, i sina noter öfver Tacitus (Parisiis 1776J förklara
detta derigenom, att han vill lämpa det på Hertha, som blifvit nämnd
i 4o:de Kap. Men utoui det att hon al" andra folkslag, än Jrstheriie,
hade sin dyrkan, så säges det tydligt der "ter ram matrem," hvilket
aldrig kan få någon synonymi med "deüni mäter."
Väl kan det icke nekas att Romarne, af ett slags förkärlek för egna
myter, ofta trodde sig i främmande folkslags supersrition tinna
tto-merska mysterier. Hetta var fallet med Castors och Pol!nx’s
dyrkan hos Naharvalerne, alt förtiga många andra exempel. I)et kan
således vara en möjlighet att Tacitus med Mäter deum här verkeligen
menat Cybele; och hvilket kunde kanske förklaras derigenom att
M e t r a g y r t e r n e och K y ro b a n t e r n e , som voro hennes prester
och tillbedjare, i likhet med våra D toijüt, ströko omkring landet på
tiggeri; och betjente sig, liksom Kaintschadalernas Sch a manér och
Lapparnes Noider, at en puka, hvarmed de antydde sin närvaro.
Kanske denna likhet mellan Cybeles prester och Esthernes hexmästare,
gjorde att Tacitus förblandade dem med hvarandra, och ansåg dem
dyrka samma Gudom.
*") Man mä ej (ro, att detta vore en motsägelse af hvad som förut blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
