Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O död, som griper hvad vi älskat mest!
Det är till dig vi gå vid minnets fest.
Hur sträng du syns, vi bedja dig ändå:
O död, oss lär att lifvets konst förstå!
Ja, hvad är lifvet? — För den ene bara
Ett tidsfördrif bland glada maskers skara,
En värdshusqväll, som tar omsider slut,
När sist de granna ljusen släckas ut.
Och för den sorgsne liknar det ett häkte,
Befolkadt endast af ett uselt slägte;
Af tid och rum är gallret i dess bur,
Man slår sig blodig mot den hårda mur.
För hånarn tycks det mest ett hospital,
Der tidens narrar gå i brokig bal.
Men för den fromme, som sin verld förstått,
Är detta lif till sist en skola blott;
Det är en skola, och den Högste der
Oss tyder småningom vår själs rnystér,
Och när den skolan slutas om en tid,
Ej lifvet slutar, lifvet sjelft tar vid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
