- Project Runeberg -  Dikter /
239

(1882) [MARC] Author: Carl David af Wirsén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi ha fått nog af dagens klokhetslära,
Som ordar städs om rättighet förnäm,
Men mycket knappt om pligter och om ära,
Af ytlig tvifvelssjuka, som, beqväm,
Af fruktan att för mycket tro, till sist
Har hvarje tro — och hvarje kärlek mist,
Af ironin, som, kall och ofruktbar,
Vill träffa allt, som fordom äradt var;
Vi ha fått nog af jordens falska stöd,
Ty menskan lefver dock ej blott af bröd,
Och högre känslor flyga till vår barm,
Som dufvor sväfva till sin fönsterkarm;
För kung och land vår känsla flammar opp,
Till korsets stam sig sluter än vårt hopp,
Och på er graf, I döde, nu vi svära
För Gud att lefva och för Nordens ära.

För Nordens ära! — O mitt fosterland!
När månen skiner öfver Fyris’ strand
Och vintern svept i snö de dödes kullar
Och dina Garlars vagn bland skyar rullar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:27:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cdwidikt/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free