Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
O nej, jag vet, det spirar upp ur gruset
Ånyo, lifvet ur sitt gömda frö,
Jag vet att lågan är ett barn af ljuset
Och det är evigt, och det kan ej dö.
Med smärtan och bekymren snart förtrogen,
Med toner du dem döfvat mången gång,
Men under tiden blef du tidigt mogen,
Och nu du är, der språket sjelft är sång.
Du hann ej färdas till de södra länder
Och andas helsa i den ljumma vind,
Du fick i stället se de sällas stränder
Och evig vår förfriskar nu din kind.
Den våren fläktar bort hvar jordisk svindel,
Förklarad ungdom strålar ofvan skyn;
Se, banden brista, lossad är den bindel,
Som skymmer här odödlighetens syn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
