Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Nu är du sjelf för oss ett minne vörden.
Din boning är en öfvergifven bur,
Oeh sångarfogeln, hvilken frös i norden,
Ömtåligt danad, har nu flytt derur.
Ditt hem! Hur klart det hägrar för vårt sinne!
Du satt, så väl ombonad, i din vrå
Och tydde gerna forna tiders minne,
Och man i timmar hörde gerna på.
De stora snillen trädde fram i dagen,
Du talte: rummet vardt en helgedom,
Man dina vänner såg i anletsdragen,
Tegnér och Geijer, Tieck och Atterbom,
Och bäst det var, ditt skämt sig ystert tände,
Satirns florett då mönsterstötar gaf.
Hvad under, om vid dylik lek det hände
Ibland att knappen flög från spetsen af?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
