Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afslutandet af detta förbund mötte dock långt
större svårigheter än Gustaf föreställt sig. Ehuru
Steding snart ankom till Petersburg, uppsköts
Igel-ströms afresa dagligen. Catharinas ställning
förbättrades i alla afseenden, hennes framgångar mot
Turkarne blefvo allt större och större, hennes
fruktan för England och Preussen minskades !), hennes
hätskhet mot Frankrike aftog eller åtminstone
mildrades af politiska skäl. Å andra sidan väcktes
hennes misstro till Gustafs afsigter genom rykten
om förmånliga anbud, som gjordes honom af
England och Preussen om förbund med dem, och
ökades än mer genom Stedings hållning, som, för att
påskynda det Ryska förbundets afslutande, medgaf
verkligheten af dessa anbud, ehuru han dock alltid
tillika framhöll Gustafs stora högaktning för henne
hoppning att inom kort fâ se en Rysk ambassadör hos sig, och
slutligen att gifva honom noggranna underrättelser, serskildt om
den lilla flottan och om tronföljarens förhållande till sin moder och
nationen.
’) Konungen af Preussen hade i en skrifvelse till sin minister i
Petersburg, Grefve Goltz, dat. den £§ November 1790, anmodat honom
meddela Vice-Kanslern, Grefve Ostermann, att, som Kejsarinnau
förklarat sig afböja en formlig bemedling mellan henne och Turkarne,
Konungen erbjöde sina bona officia på grundvalen af status quo
före kriget. Såsom svar härpå aflät Grefve Ostermann en skrifvelse
till Ryske ministern i Berlin, Alopæus, dat. den 28 December g. st.
1790, af hvars innehåll man finner att Kejsarinnan numera kände
sig tillräckligt stark att motstå Preussens och Englands förenade
påtryckning, och hvari det mot slutet yttras: Mais, si d’après des
engagements qui avaient été pris avec la Porte, ainsi qu’il est dit
dans l’extrait de la dépêche du Nov. que Mr. le Cte. de Goltz
m’a communiquée, il serait difficile, sans l’admission du status quo
strict, d’empêcher la continuation de la guerre, Sa Majesté
Impériale aura du moins cette consolation par devers Elle, que ni Son
siècle, ni la postérité, ne sauraient avec justice Lui en imputer les
effets, ni les suites. Elle ignore la teneur de ces engagements, mais
quels qu’ils soyent, ils ne sauraient jamais être ni plus obligatoires,
ni plus sacrés que ceux qui La lient au maintien de Sa dignité, et
aux soins qu’Elle doit au bonheur, à l’indépendance et à la sûreté
présente et à venir des peuples qui Lui sont confiés.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
