Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken teatern den 21 September 1871 köptes för 113,000 kr. af
fabrikören Ang. Ringnér, i hvars arfvingars ägo den ännu befinner sig.
Något händelserikare är andra delen. Skiftesrik är den
under alla förhållanden, hvilket icke är så underligt, då den
behandlar en skådebana, som allt emellanåt utgjort ett
experimental-fält för sådana konstutöfvare, för hvilka kothurnen är styltor,
hvarpå de vandra kring i landsorterna, mindre sökande efter
parnassen än eii existensens asyl.
Efter det Stjernström med sitt då i högsta glansen af sin
konstnärliga utveckling stående sällskap verkställt invigningen,
värdt en tysk operatrupps uppträdande under ett par vintrar ett
verkligt evenement i teaterannalerna. Ifrågavarande operatrupp
var den von der Ostenska, hvars göteborgsverksamliet infaller i
början af 1S60 talet. Prestationerna ägde nyhetens behag, men
voro underhaltiga. Operans bästa solokrafter hade rekryterats från
tyska småsceners körpersonaler, måhända med ett och annat
undantag från pensionerade leder. Från denna period erinra sig nog
ännu teatervännerna fruarna Jung och Beck-Weichselbaum,
fröknarna Vöiker och Doll samt herrarne Trausil, Laske, Otto och
Weiss m. fl., af hvilka den senare, som hade goda röstmedel,
värdt anställd vid vår kungliga svenska sångscen.
Nu hade operan blifvit modern i Göteborg, och von der Ostens
segrar — de voro nämligen i viss mån sådana — gåfvo en annan
tysk operadirektör ingen ro. Denne, hvars namn var Gaudelius,
uppträdde med sitt mycket utpuffade sällskap för första gången i
Göteborg den 2 Oktober 1S64. Rättvisligen måste medgifvas, att
— så en modern Seuerling han var — han dock förstod att vida
bättre än sin löregångare tillgodose konstens kraf, att hans
sällskap tidtals ägde ganska aktningsvärda förmågor, och att han
genom att engagera såväl svenska som utländska gäster af prima
sort gjorde sig förtjänt af både erkännande och tack. Om
emellertid arbetena icke alltid liunno så särdeles långt i fulländning,
berodde detta mycket på den snälltågsfart, hvarmed de måste bedrifvas
för att gifva omväxling åt repertoiren. Så medhunnos under loppet
af en enda vinter följande operor: Ernani, Barberaren i Sevilla,
Stradella, Martha, Don Juan, Vapensmeden, Norma, Lucrezia Borgia,
Muntra Eruarna i Windsor, Judinnan, Lucie af Lamermoor, Fra
Diavolo, Friskytten, Josef i Egypten, Czar och Timmerman,
Huge-notterna, Kärleksdrycken, Robert le Diable, Maskeradbalen,
Regementets dotter, Tämpelherren och Judinnan, Sömngångerskan,
Romeo och Julia, Othello, Rigoletto, Wilhelm Tell, Belisario,
Zige-nerskan, Zampa, Linda från Chamounix och Fidelio; summa
summarum 31.
Var ej alltid publiken så öfverdrifvet belåten med livad som
bjöds, så var åtminstone direktören det, och det hördo visst ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
