Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På teatern har man då »Varieté» och på planen framför
restaurationsbyggnaden allehanda förströelser, såsom
balong-uppstigning, luftgymnastik etc. etc. En fulltalig orkester
bjuder på favoritmelodier, och med dem blandar sig det
oundvikliga ljudet af smällande korkar och rullande kägelklot.
Ännu är glädjen dämpad. Man sitter stilla och
beskedligt vid de tätt sammanställda småborden, säger då och då
ett ord och småler dessemellan, man läppjar på punschen
och blossar med cigarren, som med sin rök söker mätta en
atmosfär, redan förut ångande af fluidum, blommor och
parfymer.
Först när mörkret inbryter, blir stämningen lifligare och
gästantalet större. Marschaller kanta då alla gångar, och
kulörta lyktor bilda här och hvar arkader. Plötsligt sprider
elektrisk belysning ett både intensivt och förtrollande sken,
och gasrampen utmed den stora verandans tak rent af
bländar. I detta ljushaf drifver man fram och tillbaka på »stora
gången», intill dess man vid niotiden skockar sig på ömse
sidor om den ljusskimrande musikpaviljongen, intagande en
afvaktande ställning. Det gäller nämligen att se fästens
slutnummer: ett fyrverkeri. Snart sprakar och gnistrar ett sådant
på sitt bekanta sätt. De färgskiftande svärmarne spegla sig
i fontänens bassin och komma de otaliga vattenpärlorna att
skimra likt facetter.
Det är vid allt detta ett ah! och ett åh! och ett
handklappande så godt som något, och man följer med blickarne
de sprakande gnistorna uppåt — uppåt, där man »en passant»
får se en himmel, stjärnbesatt och månlyst, talande sitt tysta
språk om en oändlig storhet och allmakt . . .
När de tre kanonskotten förkunna fästens slut och de
flästa deltagarne i nöjet bege sig på väg hem, befinnes det
vara alldeles svart af folk utanför portarne. Fyrverkeriets
friskådare kunna nämligen räknas i tusental. Slöddret är nog
här till finnandes, men det är icke det förherskande
elementet, och allt går stilla och ordentligt till. Man har på sin
höjd hurrat litet i förtjusningen öfver herr Fritz Buschs eller
herr Kreftings vackra raketer och guldregn — allt livad som
kan ses af dem, som endast ha plank- eller gatbiljett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
