Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskade det prunkande, i all synnerhet om det skulle
åstadkommas på bekostnad af gästernas kassor. I vredesmod
öfver den kostbara förändringen tog därför skalden en dag
upp en bit rödkrita ur fickan och skref på själfva disken
följande impromtu:
Jag känner blott en katolik:
Simen på schweizarkrogen.
Han ärfver aldrig himmelrik:
För helvetet är han mogen.
Hans själ är svart, hans synd är djup:
Han tar en sedel för en sup,
Den attan tusan djäfvuln !
Efter Simen innehades värdshuset en tid af dennes enka,.
hvarefter det öfvertogs af hans svåger, schweizaren Grischotti,
som hade det på slutet af 1840 talet. Också dennes son var
värdshusets innehafvare i många år, och under hans tid fick
lokalen den utvidgning den för närvarande har.
Värdshusrättigheten innehafves ännu af en son till Simen
d. ä., men är allt fortfarande uthyrd till annan person.
Själfva huset utgör en donation till Willinska fattigfriskolan,
som således är dess ägare.
Willinska Skolan äger också nästa hus, hörnhuset åt
Sillgatan. Rigta vi våra blickar åt dess taklist, och det är ej mycket
ansträngande, eftersom huset blott mäter en vånings höjd, så se
vi en gammal smidd järnbåge, som sträcker sig från huskanten
till den snedt öfver gatan belägna hörnbyggnaden. Denna
järnbåge är ett af de få synliga minnesmärkena från allmänna
gatubelysningssättet, innan gasen ännu gjort sitt intåg i
Göteborg och förskrifver sig således från de Argandska lampornas
tid, kanske ännu längre tillbaka. Det var egentligen endast
där gatorna korsade hvarandra, som lyktor då bestodos, och
sväfvade dessa under sådane bågar, som den ifrågavarande.
Lyktor funnos dock äfven å stadens publika platser, torg
och broar, där belysningen ålåg själfva staden. I en kungörelse
af den 19 Jan. 1776 förständigades husägarne att ha sina
gatulyktor snyggt h(illne och klart lysande samt tillräckligt
högt från marken upptrissade. Lyktorna skulle vara tända
höst- och vintertiden under den mörka delen af dygnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
