Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika visst som att den relief, hvilken år efter år förlänades ytter
-väggarne genom alltjämt ökadt lager af mjöl och dam, icke var
af sådant slag, att den kunde förmildra det hårda och stela i
byggnadens former. Det var därför icke underligt, att talet om det
vanprydande gamla kvarnhusets bortskaffande slutligen byttes i
handling, hvilket skedde efter det kvarnens siste arrendator, F.
Frsenkel, afflyttat den 1 Oktober 1872, då hans kontrakt med
staden var tilländalupet. •
För att i behörig nivå uppehålla vattenståndet i
Fattighuskanalen och Mölndalsån, äfvensom för att i dem bereda bättre
vattencirkulation, måste man dock fortfarande ha en sluss.
Lämpligaste platsen för en sådan fann man vara strax ofvan
förstnämnda kanals utgrening i Vallgrafven, och här anlades nu af
major J. G. Ricliert den nya, IS meter långa och 5 V? meter
breda sluss med afloppskanal och dämme, hvilken är till verklig
prydnad för platsen, omgifven som den är af eleganta kajer och
ståtliga, horisontala järnbryggor. A slusspiren står i uthuggen
och förgyld skrift årtalet 1873.
Det är en sägen, att man fordomdags i kanalen mellan den
nya slussen och platsen för den gamla anställt vattenprof med
förmenta häxor och trollpackor. Det var förstås ett skådespel för
massan, fullt ut så intressant som halshuggningar, spöslitningar
och skamstraff af olika slag. Om de stackars anklagade flöto,
betraktades de såsom skyldiga och dömdes till döden, men om
de däremot sjönko, var det icke alldeles omöjligt, att de blefvo
uppdragna innan ännu lifhanken brustit. O tempora, o mores!
* *
*
Om de offentliga platser vi hittills passerat varit mäst
egnade åt den allmänna samfärdseln, så möter oss nu ett
område, inom hvilket den eleganta världen och medelklassen,
söndagarne äfven den bättre delen af arbetsklassen lefva sig
själf till behag i mindre hast och jägtande. Detta område är
Trädgårdsföreningens Park.
Den fattige Plet er bleven
et lidet, glimrende Fabelland.
Velhaven.
Denna park är Göteborgs stolthet. Den kallas i dagligt
tal blott Trädgården och är stadsboarnes sommarnöje »par
preference». Det är sagdt, att göteborgaren håller den så
högt, att han aldrig kan få visa den nog för främlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
