Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Liverpool
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansträngningar för att påskynda sin utbildning. Han
slöt med att tillönska mig Guds välsignelse. Talet
åtföljdes av ett bedövande larm, som tog sig störande
ut i svenska öron men var hänförande för engelska.
Det hela avslutades med ett bönemöte på knä, då flera
ledde i bön. En sångvers sjöngs, och så skildes vi åt,
sedan jag skakat hand med dem alla, så att min hand
blev riktigt öm av kramandet. Knappt hade jag hunnit
tillbaka till mitt rum, förrän bud kom, att droskan stod
vid porten.
När jag kom ut på gatan, var hela elevskaran jämte
familjen Guinness samlad där. Så snart jag stigit upp
i droskan och denna satt sig i gång, hurrades det, så
att gatan darrade och hela grannskapet tittade ut
genom fönstren för att se, vilken storhet det kunde vara,
som så kraftigt hyllades. Ropen smittade av sig, så att
det började hurras och viftas även från fönstren med
handdukar och lakan och vad annat man i brådskan
fick tag i. Häst och kusk blevo också uppiggade, vadan
det gick fort gatan fram, tills hurrandet och viftandet
dog bort i fjärran. Vid järnvägsstationen mötte de tre
svarta och mr Craven. Innan vi hunnit stiga på tåget,
uppenbarade sig helt oväntat både d:r och fru Guinness
med påsar av frukt och godsaker för att säga farväl
till de svarta gossarna. Att de så vårdade sig om sina
svarta skyddslingar blev för mig ett inspirerande
exempel, som jag allt sedan haft för ögonen.
När tåget satte sig i gång, stodo missionsdirektorn och
hans fru kvar på perrongen och vinkade och sågo så
deltagande ut, att man tyckte sig finna, att hela deras
hjärta följde med. Ur de svarta gossarnas ögon flödade
tårarna så ymnigt, att de till sist ej brydde sig om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
