- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
54

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Liverpool

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fram på eftermiddagen fingo vi dem att se ut för att
de skulle få något annat att sysselsätta sina tankar
med. Men det var ingen lätt sak. Sin hembygd hade
de för länge sedan glömt, och den hade ingen lockelse
för dem.

Vi närmade oss Liverpool och det dröjde ej länge,
innan tåget ångade in på stationen. Vi fingo taga in
på ett hotell, där allting var enkelt, men där vi dock
hade det mycket bra. Maten var god. Och det första
vi gjorde, var att äta. Kvällsvard var telegrafiskt
beställd och därför redan i ordning.

Sedan de svarta gått till sängs, uttröttade av resan och
sinnesrörelsen, kommo vi överens om, att mr Craven
skulle gå till ångbåtskontoret för att taga reda på
båtens avgångstid och bestyra om vårt resgods, medan jag
gick ut och såg på staden. Jag hade icke gått långt,
innan jag sammanträffade med svenskar, som voro på
väg till Amerika, men som ännu icke visste, när de
kunde få fortsätta sin resa. De voro nu på väg till ett
möte för emigranter och bådo mig följa med och
predika för dem, vilket jag med nöje gjorde. Salen var
packad med svenska män och kvinnor i blomman av
sin ålder och på väg från sitt lugna hemland mot
okända öden i den »Vilda Västern». Det kändes så gott
att få tala till dem om det rätta hemlandet och fråga
dem, om de voro med på väg dit. Somliga voro det
och sågo glada ut, andra voro det icke, och de sågo
dystra ut. Det är dystert, ja mer än dystert att vara
på vandring och icke veta, vart man går. Efter mötet
blev jag omringad och bestormad med frågor. De
tackade mig, somliga med tårar i ögonen. De troende
tillönskade mig Guds välsignelse på min färd. När

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free