Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ombord å antlanterångaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angående måltidstimmarna, fingo vi veta, att ingen mat
serverades förrän dagen därpå. Det var ett hårt
budskap för de unga männen. Ingen hade tänkt på att
taga med sig mat. Vi beklagade vår belägenhet men
kunde icke göra något åt saken. Vi gingo till kojs och
jag somnade snart in, ty jag var trött, men i sömnen
kände jag, huru det började gunga. Detta ökades mer
och mer. Jag vaknade med en känsla av illamående,
och svetten flöt av mig. Det var redan sjögång. Och
sjösjukans kval grepo mig allt mer och mer.
Sammalunda var det ock ställt med de unga, svarta männen.
Då kom den svarte sjömannen väl till pass. Han hette
John Duport. Han var icke sjuk och fick därför bistå
både dem och mig, enär uppassningen för andra klass
var dålig. Duport fick gå från den ena till den andra
dagen lång. Och han var verkligen mycket duktig.
De båda ynglingarna kommo snart upp och kunde äta
och vara ute. Men jag förblev sjuk i flera dygn. Då
vi närmade oss Madeira, blev sjögången mindre. Då
blev också jag bättre och kunde vistas ute på däck.
Men hu, så det såg ut på däck bland djuren! Och så
det luktade! Utanför skeppet var dock allt idel
renhet — himmel och vatten. En seglare syntes då och
då på långt håll, men allt eftersom vi närmade oss
ön Madeira, blevo seglarna flera. Den dag vi fingo
veta, att vi skulle anlända till Madeira, stodo vi flitigt
på utkik efter land. Ibland trodde vi, att vi sågo
konturerna av land, men så visade det sig, att det
endast var moln, som försvunno som rök. Slutligen
började dock verkligt land att synas långt bort i
fjärran. Det närmade sig mer och mer, tills vi kunde se
hela ön. Då tänkte vi, att vi snart skulle vara där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
