- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
101

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En riskabel manöver

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

han, såsom vi nu fingo göra, sitta på en klippa och
titta och vänta och titta efter ingenting. Vår väntan
blev lång, och vi blevo hungriga, ty solen hade
passerat sin middagshöjd. Den nöden kunde vi dess bättre
avhjälpa, ty vi medförde mat i konservburkar, och
vatten fanns det i floden. Klockan 4 e. m. kom Smith
äntligen tillbaka, dock icke i kanot utan i
baptist-missionens präktiga roddbåt med duktiga roddare från
Tunduwa. Vevstaken hade han med sig tillbaka
likadan som när han for. Det var just vad jag fruktat
och även sagt. Det fanns i hela Kongo ingen möjlighet
att få en så krävande reparation utförd. Nu hade
baptistmissionens båt och roddare kommit från
Tunduwa för att hjälpa oss över till Noki. Vi hade
nämligen hamnat på motsatta sidan av floden. Roddbåten
skulle taga oss på släp. Det gick tämligen bra, tills vi
kommo ut i virvlarna, men då ville ångbåten gå sin
egen väg och drog på grund av sin större tyngd
roddbåten med sig, så att situationen höll på att bli farlig
för båda båtarna. Till all lycka började havsbrisen
blåsa uppför floden. Alla hjälptes åt att få upp
seglet, varefter vi ropade till båten att släppa linan.
Nu blev det fart av. Ångaren hade ett stort segel, var
tungt lastad och seglade bra. Det dröjde därför ej
länge, innan vi voro uppe vid Noki. Strax efteråt kom
Stanleys stora flodångare Heron in och ankrade. Dess
kapten var nog välvillig att sända till oss sin maskinist,
så snart han fick höra om vårt missöde. Han kom och
tittade men sade, att han ingenting kunde uträtta.
Därmed var det självklart, att vi morgonen därpå skulle
få gå till fots till Palabala och att sakerna med bärare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free