Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En söndag vid Palabala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SÖNDÄG VID PÄLäBåLÄ.
Till min stora glädje fann jag mig följande morgon
frisk och kry, utan minsta känning av gårdagens
ansträngningar. Det gladde mig också i hög grad, att
min första dag vid Palabala var en söndag, ty
föregående vecka hade varit den mest ansträngande jag
någonsin upplevat. Dessutom skulle jag under
söndagen få vara med om en hel del saker, som alla ägde
nyhetens behag. När jag på morgonen skulle göra
min toalett, fanns dock ingenting nytt, icke ens en ren
skjorta, ty min koffert låg kvar på »Livingstone» vid
Noki. Men jag tog mig en avrivning i kallt vatten,
d. v. s. i vatten som var 23 grader varmt, det svalaste
man gärna kan påträffa i Kongo.
Efter påklädningen gick jag ut för att se mig
omkring. Alla sovo utom i kokhuset, där de svarta
pratade. Gethusets och hönshusets invånare pratade
också. Fåglarna i träd och buskar höllo sin ottesång. Jag
gick först till hönsen och getterna. De rusade emot mig
i den bedrägliga förhoppningen, att jag hade något att
giva dem. Hönsen liknade våra gamla svenska
bond-höns och kacklade så svenskt, att man skulle kunnat
tro, att de voro svenska allihop. Getternas läte var
också svenskt, men deras utseende tydde på någon
främmande ras. De hade korta ben, stora feta kroppar och
kort hår, liknande nötboskapens. De tittade dock så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
