- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
119

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En söndag vid Palabala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

han i munnen, och ur densamma blåste han belåtet
ut stora rökmoln. Han såg stolt ut. Hans blick föll
starkt forskande på mig. Han syntes mäta och väga
mig från topp till tå. Antagligen ansåg han mig vara
tyngre än han önskade, ty han rynkade ögonbrynen.
Missionärerna visste, att han umgicks med en hemlig
tanke att en vacker dag överraska dem och taga deras
egendom. Clark hälsade på honom på sitt glada och
vinnande sätt och tog honom i handen. Hövdingen
besvarade vänligt hälsningen. Därpå presenterade Clark
mig och sade, att jag hade kommit sent kvällen förut
och ville nu hälsa på den mäktige kungen av Palabala.
Han förklarade, att jag var från ett stort land långt
bort i den andra änden av världen, där en tid på året
solen lyste både dag och natt och där det under en
annan tid var så kallt, att vattnet blev hårt som berg,
så att man fick hugga sönder det med yxa. Då
grymtade kungen förskräckt, räckte mig handen och
kramade mig ganska försvarligt, under det han lät blicken
vila på mig för att se, om det bekom mig något. Jag
låtsade om ingenting utan besvarade handtryckningen
så kraftigt, att han började jämra sig, att handen gick
sönder. När han väl fått den lös, slängde han med den
och tittade ömsom på handen, ömsom på mig och
Clark. Skrattande och liksom på skämt yttrade han till
Clark: »Den här är en farlig man, som tål både hetta
och köld, han är som järn. Honom skall du sända till
Kintamu. Ty där bor ett farligt folk. Där kan du
behöva honom.» Clark upplyste honom nu om, att en
sådan plan var i görningen, men att jag kunde kommr
tillbaka utför floden på en natt. När han fick höra,
att jag ej skulle stanna vid Palabala, lyste han upp och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free