- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
128

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Transport- och provianteringsfrågor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

fördel därav. Hövdingen Kangumpaka hade tillåtit
vita män att slå sig ned i hans by, emedan han ej ville
vara sämre än kungen av Kongo (eller San Salvador).
På marknaderna omtalades det såsom något
synnerligen märkvärdigt, att kungen av Kongo hade vita män
i sin by, och han kom därigenom att framstå som störst
och betydelsefullast av alla landets hövdingar.
Kangumpaka ville gärna dela denna ära och därför tillät
han H. Craven att slå sig ned vid Palabala, då denne
framställde begäran därom. Kangumpaka betraktade
sig därför som de vitas överman. De fingo stanna
inom hans område, så länge de ägde hans bevågenhet,
men sedan fingo de packa och fara, godvilligt eller
motvilligt. Han visste ej, att en högre makt bestämde
över missionärerna och att denna makt betjänat sig
av hans fåfänga.

Provianteringssvårigheterna hade till stor del sin
grund i svårigheten att ordna transport- och
arbetarefrågan. Ingen av infödingarna kunde förmås att
utföra något arbete för missionens räkning, enär de
trodde, att de vita genom trolldom kunde taga deras,
själar ifrån dem, så att de dogo. Men då missionärerna
icke kunde reda sig utan svarta arbetare, så uppstod
frågan, varifrån sådana skulle tagas. Omsider fick en
av missionärerna resa till Freetown i Sierra Leone på
Västkusten, där han lyckades värva en skara män, som
sågo hyggliga ut, hade gått i skola, kunde läsa och
skriva och sades vara kristna, vilket de antagligen
också en gång varit. De förbundo sig att stanna ett
år, varefter de skulle få sin avlöning jämte fri hemresa.
Men när de kommo till Matadi och Palabala och funno,
att deras huvudsakliga arbete skulle bestå i att bära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free