Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då vägar och lastdjur saknas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÄ VÄQÄR OCH LäSTDJUR
5 ä K N ÄS.
På eftermiddagen blev det ett rörligt liv ute på
gården. Bärare började komma ensamma eller i
större och mindre grupper. Somliga voro hurtiga och glada
och pratade och skrattade på äkta neger vis. Andra
kommo och satte ned sina bördor utan att säga ett ord.
De stånkade och pustade och lade sig på marken för
att vila. Andra satte ned sina bördor under högljudd
jämmer, sägande: »Jag dör, jag dör, jag dör verkligen,
jag är ju redan död». Några bärare blevo stående
alldeles stilla. De voro ur stånd att själva sätta ned sina
bördor, emedan de icke kunde böja på sig. De hade
antingen varit för svaga för att bära en börda av
ordinär tyngd, eller också hade de fått en ovanligt tung
börda, så att de ej förmått flytta bördan från huvudet
till axeln och från axeln till huvudet utan nödgats bära
den på huvudet från floden Mpozo uppför hela
Pala-balaberget, varav följden blivit, alt rygg och leder
alldeles styvnat till. Två män måste då ställa sig
bredvid, lyfta av bördan och sätta ned den på marken.
En av bärarna syntes vara alldeles förbi. Efter många
fåfänga försök att böja sig kunde han slutligen ställa
sig på sina knän. Sedan sökte han med händerna
nå marken, vilket även lyckades. I denna
ställning förblev han stående en stund, men sedan
be-gynte han under fortsatt jämmer att jämka fram
hän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
