- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
160

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Mbanza Manteke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160

matransoner för en vecka, kommo infödingarna
äntligen. Till vår stora glädje infunno de sig så talrikt,
att flera nya bördor måste göras i ordning åt dem.
Därpå hade vi en kort avskedsbön och anbefallde oss
i Herrens hand. Avskedsstunden var så allvarlig och
gripande, att jag aldrig förr känt det så. Ett avsked
i Kongo kändes som ett avsked för alltid, vilket det
ock blev beträffande White, som jag aldrig mera
återsåg. Han dog och hans stoft vilar i palmernas
skugga till uppståndelsens morgon. Han var en vänsäll och
kär broder. Vile han i frid! Hans gärningar följe
honom efter!

Sedan vi förvissat oss om, att ingenting kvarglömts,
begåvo vi oss av, tämligen muntra och glada. Bärarna
voro redan utom synhåll, ty de hade fått tillsägelse
att starta, så snart de voro i ordning, och att stanna
vid närmaste bäck, där vi skulle slå läger för natten.
Harvey, White och Banks följde med oss ända till
yttersta utsprånget av Palabalaplatån, varifrån vi hade
en vidsträckt utsikt över de områden, som vi skulle
genomvandra den dagen och dagen därpå. Det var en
djup och vidsträckt dal, vilken sträckte sig från
Pala-balaberget till en ås längre bort, vilken såg ut att vara
lika hög. Det var Kongo da Lemba. Dalen var
emellertid full av större och mindre kullar och berg. Nere
i dalen, under våra fötter, sågo vi vår långa karavan
ringla sig fram på den krokiga stigen uppför de små
kullarna. Det var en intressant syn. Bärarna hade spritt
sig över en lång sträcka och gingo i gåsmarsch i
grupper om två eller tre. Endast undantagsvis fick man se
flera i sällskap. Sedan vi samspråkat en stund, höllo
vi på stående fot en kort bön under Guds klara him-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free