Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Mbanza Manteke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
lilolt ett korl vägstycke. Krumännen talade sin
rot-välska, infödingarna sitt klingande kikongo.
Krumän-ncns språk är ett äkta negerspråk, som talas på
kru-knsten och långt in i Afrika. Kikongo är ett av
bantu-språken. När krumännen säger »Gale ni» med tjockt
1-ljud såsom i svenskt landsmål, så säger kongomannen
»Tuala nlangu», vilket i båda språken betyder: »Tag
hit vatten.» Det var ganska egendomligt att höra
samtal och debatter på dessa båda språk runt omkring
oss. Men så voro vi ju också ute »på hedningarnas
väg». Varje man hade tillrett en plats åt sig att ligga
på. Där hade han lagt sin matta så nära elden som
möjligt, och där skulle han sova med en sten eller ett
trästycke till huvudgärd. Men så länge eldarna
muntert sprakade och tungorna voro i gång, fick bädden
vänta på sin ägare. Så småningom lade sig dock den
ene efter den andre för att i liggande ställning
fortsätta samspråket, tills snarkningarna vittnade om, att
hjälte efter hjälte slumrat in. Förutom snarkningarna
förnams nu endast ett ihärdigt knackande på en
plåtkoffert. Det åstadkoms av vakter, som skulle tillse, att
åtminstone några av eldarna höllos brinnande och att
varken människor eller djur skulle kunna överrumpla
lägret. Fyra krumän voro tillsatta att vaka i tur och
ordning. Den förste skulle efter slutad vakt väcka den
andre o. s. v. Genom knackningar skulle vakten hålla
sig själv vaken och dessutom låta de vite männen höra,
att han gjorde sin plikt. Tystnade knackningen, så
var det ett tecken till att han somnat på sin post och
således gjort sig saker till bestraffning av ett eller
annat slag. Knackningen var så svag, att den hördes
blott svagt inom lägret. Vid mera kritiska tillfällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
