Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppför Kongo da Lemba och Masamba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
var därför icke långt mellan dunsarna av nedfallande
bördor. Även vi, som inga bördor hade att bära,
funno det svårt att hålla oss kvar på benen. Ej så sällan
måste vi hålla oss i träd utmed stigen, släppa det ena
trädet och försöka få tag i ett annat längre ned. Det
var visserligen skuggigt i skogen, men fukten och
lukten av förmultnande organismer gjorde, att vi voro
glada, då vi kommo ut i solskenet igen. Men innan
vi hunno ut, uppvaktades vi av en stor svärm apor av
mycket växlande storlek. De hoppade vigt från träd
till träd. Liksom på kommando gjorde de halt ett tag
och tittade på oss, nickade åt oss eller skällde och
trätte på oss. Stundom tycktes de utbyta tankar om
oss. Sådana människor hade de sannolikt aldrig sett
förr. Ibland närmade de sig några meter med en
misstänksam hastighet, som kom oss att till självförsvar
göra våra gevär eldfärdiga. Men så utstötte någon
basröst några gruffningar, och då gjorde hela skaran
plötsligt helt om och fortsatte i sin förra riktning. Det
var intressant att se, att de ej togo minsta notis om
de svarta.
Utkomna ur skogen, sågo vi Luvu på gott avstånd.
En mörk skogsrand utvisade vattendragets vindlingar.
Området mellan skogen och floden var blott sparsamt
bevuxet med gräs. Vi sågo karavanen slingra sig fram
längs den krokiga stigen. En del bärare voro nästan
framme vid floden, andra voro ännu kvar i skogen. De
voro således olika fortfärdiga. Men så var det också en
enastående svår väg, som i hela sin längd var betäckt
med kantiga, vassa stenar. Det var sannerligen ingen
lätt sak för de svarta att gå barfota på en sådan stig.
Men de måste hålla sig på stigen, ty på sidorna var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
