Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Lukungadalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
på oss strumpor och skor igen. Under tiden fann
John Sunday, att flera stycken blodiglar huggit sig fast
vid hans ben och endast med möda kunde slitas loss.
De lämnade rätt stora hål efter sig, och blodet flöt
ymnigt. Men han var ej rådlös. Han tog upp lera ur
floden och täckte såren därmed. Därefter fortsatte vi.
Men när vi gått ett stycke, råkade vi till vår stora
bestörtning ut för en stor orm, som kom mitt i vägen
och tycktes ämna sig ned till floden, antagligen för
att dricka. Vi gingo några steg tillbaka, men ormen
endast saktade farten något. Vi stampade i marken
och kastade trästycken mot honom för att förmå
honom att bege sig av vägen. Men han visade ingen
lust att vika utan fortsatte, fastän i sakta mak. När
han kom närmare, reste han sakta huvudet högre och
högre, varav vi förstodo, att han antingen ämnade slå
sig fram eller fånga rov. Elefantgräset på båda
sidorna hindrade oss från att lämna vägen, och vi kände
ingen lust att retirera ned i floden. Jag drog därför
fram min revolver, som jag hade dold i gördeln, gick
ormen så nära jag vågade och sköt honom en kula
mitt igenom huvudet. Ormen kastade nu hela sin långa
kropp mot oss men nådde icke fram. Nästa ögonblick
ringlade han ihop sig i en hög för att strax därpå
tränga sig in i gräset, där han blev liggande. Och
glada voro vi, att han var hygglig nog att begiva sig
bort från vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
