- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
224

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En »övergiven» by

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

Slutligen påträffade vi i en ganska stor byavdelning
en man, som satt framför sin hydda. Det var en
krympling, som icke kunnat fly med de övriga. Han
satt där stum och inväntade döden, ty han trodde, att
vi skulle döda honom och äta upp honom. Hela hans
kropp darrade som av frossa. Hans förskräckta blick
följde noga varje vår rörelse. Vi stannade och sågo
lugnt på honom en stund. Då darrade han ännu mera.
Sedan togo vi var sitt vedträd och satte oss på mitt
framför honom. Men då vågade han icke ens se på oss
utan stirrade rakt ned i marken, liksom spejade han
efter någonting många mil nere i jorden. Richards
försökte komma i samtal med honom, men det syntes
omöjligt. Han bara strävade att med blicken tränga
djupare ned i jorden. Richards frågade honom, om han
var sjuk, eftersom han darrade så våldsamt, om han
var hungrig eller törstig eller om han aldrig kunnat
tala. Men han teg alltfort och stirrade på marken.
När Richards tog fram en grann, rödblommig näsduk
och höll den framför honom och i vänlig ton frågade,
om han ville ha den, såg han visserligen upp för ett
ögonblick men vände strax blicken nedåt igen.
Richards framställde ytterligare ett antal frågor, som
borde ha intresserat honom, men han gav oss intet svar,
inte ens en blick. Då tog Richards fram en näsduk till,
höll en i vardera handen mitt framför honom och
frågade, om han skulle vilja ha de två vackra näsdukarna.
Då blev frestelsen honom så pass övermäktig, att han
för några ögonblick såg upp och tog näsdukarna i
betraktande. Men sedan slog han åter ned ögonen och
förblev stum, trots Richards många pigga och vänliga
frågor. Jag förvånade mig mycket över Richards ont-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free