Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland folket i byarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
så sprungo de mangrant sin väg ocli gömde sig i
gräset eller i skogen. De kommo icke heller fram, hur
länge vi än väntade på dem. I sådana byavdelningar
kunde man alltid vara säker på, att det bodde
avguda-präster. Dessa kunde konsten att skrämma folket för
oss. De försäkrade, att varthelst vi kommo, togo vi
själarna från de svarta, så att dessa dogo i massor.
De förklarade sig känna byar, i vilka både människor
och djur dött ut, emedan de vita innästlat sig där. Ville
de svarta snart dö, så behövde de blott se på den
vite och le, ty då skulle det snart vara förbi med dem.
De skulle då få ligga i den vite mannens koffertar
och jämra sig och önska sig ut, men i stället bli sända
till »Mputu» (de vita männens land) som slavar utan
utsikt att någonsin bliva fria och få återvända till sitt
land och sitt folk. Redan hade fetischmännen hört
själajämmer vid den by, som de vita männen höllo
på att bygga, då de nattetid varit där på spaning. Och
denna jämmer var förskräcklig, ty själarna hade det
mycket trångt i den vite mannens järnkoffertar och
trälådor. Där var det också så mörkt, att ingen natt
kunde vara så svart. De fingo varken mat eller dryck,
ehuru de voro så hungriga och törstiga, att alla »ben»
i deras »kropp» brände och värkte. Ingen fanns det
heller, som kunde se och hjälpa dem. De hade endast
en gång tittat vänligt på de vita männen, och genast
hade de gripits av en förlamande kraft, som
oemotståndligt dragit dem med, liksom djuret förlamas inför
pytonormen eller krokodilen. Då de vita köpte eller
sålde eller talade om vardagliga ting, voro de icke så
farliga, ehuru de aldrig äro alldeles ofarliga, men då
de satte sig ned och började tala om fetischernas
hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
