Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vänlig avgudapräst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VÄNLIG ÄVQUDÄPRÄST.
På eftermiddagen kom Lutete flera gånger med
gräskärvar. Några andra män medförde både gräs och
bindvirke. Dagen därpå kommo flera. Lutete och en
man vid namn Lukaya kommo också för att hjälpa
mig täcka. Med mig skulle vi då bli fyra på taket,
ty Luemba skulle också hjälpa till. När Lukaya såg,
att även jag ämnade deltaga i taktäckningen, steg han
hastigt ned och låtsades gå avsides. Men han kom
aldrig igen, och jag träffade honom icke förrän långt
efteråt i en avlägsen by. Jag frågade Lutete, vart han
tagit vägen. Han trodde, att han blivit rädd. På min
fråga, vad han blivit rädd för, svarade Lutete, att
Lukaya nog liksom allt folket i byarna trodde, att den
vite mannen är farlig att komma nära. Och då han
såg, att jag ämnade komma med upp på taket, så
tordes han icke stanna kvar, emedan han fruktade, att
jag skulle »äta honom». Jag frågade, hur det gick till
att »äta» folk. Han svarade, att det gick till på det
sättet, att då den vite kom tillräckligt nära en svart,
så kastade sig den förres ande över den senares och
tog den till fånga. Omsider dog den svartas kropp. »Men
dör då icke den svarta människans ande samtidigt med
att hennes kropp dör?» frågade jag. »Nej», svarade
han, »anden dör aldrig. Den sändes av den vite
mannen till Mputu (den vite mannens land) och där får
Äventyr i Central-Afrika. I.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
