Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett mycket kärt besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
298
friskande och uppmuntrande besök, borde de dock
icke tänka, att jag kände det svårt att vara ensam.
Att det var emot stadgarna, betydde mindre, då det ju
i alla fall gick så bra.
Jag följde Westlind till samma plats, där jag sagt
farväl till Richards. Där stodo vi en lång stund och
skådade ut över den härliga dalen och de vackra
Ndungahöjderna. Westlind, som annars icke hade så
mycket öga för naturen, hänfördes även han av den
vackra tavlan. Mest fäste han sig dock vid byarna,
som tydligt kunde urskiljas. I det han pekade på dem,
sade han: »Där har du så och så mycket folk, där har
du så mycket folk och i den där så och så mycket.»
Så fortsatte han, tills han hunnit över 40-talet, men
då utbrast han: »Jag kan inte räkna dem alla, ty då
blir det kväll, innan jag får sluta. Och du hinner
säkert icke igenom mer än en liten del av dem, innan
du får lämna denna plats. Men var icke allt för ivrig.
Gå icke fortare, än du hinner bli bekant med folket.
Det är bättre, att de hinna tala om dig i nästa by,
innan du kommer dit.» Jag tackade honom för det
vänliga rådet och tillade, att jag tänkt gå tillväga just
på det sättet.
Sedan vi sagt varandra farväl, stod jag kvar och
såg på, huru Westlind knogade uppför höjden. När
jag på återvägen full av tankar uppnått mitt förr
omnämnda Ebeneser, vek jag av vägen för att även
denna gång ha en stilla stund i ensamhet med Herren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
