- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
301

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På besök i Nanlemvos by

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

301

man, som satt och blankskurade sitt flintlåsgevär.
»Det finns flera kvar», instämde hela skaran. Därpå
vände de sig till mig med bevekande böner, att jag
skulle skjuta alla krokodilerna. »Det är bäst», tillade
de, »att komma åt dem mitt på dagen, då de ligga och
sola sig på klippor, sandbankar och trädgrenar.» Jag
lovade att skjuta så många jag komme åt. »Men»,
sade jag, »det hjälper ej mycket, ty det kommer
alltjämt nya skaror från stora floden.» Däri instämde
alla. Det var således hopplöst att söka bli av med detta
plågoris.

Efter en lång stunds gemytligt samspråk redde vi
oss till att gå. Jag lämnade två pärlhöns till en av
Nanlemvos kvinnor, som satt med i laget, och tillsade
henne, att hon skulle lämna dem till Nanlemvo och
säga, att jag var ledsen att ej finna honom själv
hemma, men att jag hoppades på bättre lycka en annan
gång. Hon tackade och sade, att hon skulle riktigt
framlämna gåvan. Därpå återvände vi hem och funno
John bekymrad över att vi dröjt så länge. Han hade
hört skotten och funderade på, vad de kunde betyda.
Han kände land och folk och visste, att säkerheten
överallt var minimal. Men när John fick se de vackra
pärlhönsen, då sken hans ansikte upp, ty då fick han
förklaringen. När han fick veta, att jag hade givit
bort två fåglar, sade han: »Det är bra, att folket får
se och veta, att master är god, men det är ändå bättre,
att de få se, att master kan skjuta, ty det är just det,
som de frukta. Jag har hört, när jag ej låtsat höra,
att master icke skulle bo så säker här, om de ej visste,
att master hade så svåra bössor och aldrig kan skjuta
bom.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free