Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt jaktbyte fördelas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRT JÄKTBYTE FÖRDELÄS.
När allt var i ordning, sågo vi på avstånd, att folk
började komma i stora skaror. Snart kunde vi
höra ett dovt sorl, som kom allt närmare. De flesta hade
tagit korgar med sig. Det syntes på många av dem, att
de hade sett mig nere vid stationen. De sågo förtrogna
och bekanta ut. Många andra hade däremot tydligen
aldrig förr sett en vit man, ty de sågo försagda och
förskräckta ut och ville helst gömma sig bakom de andra.
Hövdingen var en stor och ståtlig man, som jag sett
åtskilliga gånger förut vid stationen. Men han hade
där aldrig visat någon tillgänglighet utan hållit sig
på avstånd och aldrig givit sig tid att dröja länge.
Nu såg han både glad och förvånad ut. Han stannade
på några stegs avstånd, och allt folket stannade bakom
honom. Deras blickar gingo hastigt fram och tillbaka
mellan mig och köttet. Om de ansågo mig för en
andeuppenbarelse, så kunde de i alla händelser icke
göra detsamma med köttet, i synnerhet då de
betraktade den orörda buffeln. Men huru en andemänniska,
sådan som de tänkte sig henne, kunde skjuta bufflar,
det var för dem det svårlösta problemet. Jag gick
hövdingen till mötes och räckte honom handen till
hälsning. Han fattade min hand, synbarligen med någon
tvekan, men blev strax förtroligare. Jag frågade
honom, om han kände igen mig, och han svarade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
