- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
337

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ånyo ute på jaktstigen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

337

vänta dimmans försvinnande, vilket kunde dröja länge
men också ske fort. Jag satte mig på en tuva och
de övriga slogo sig ned på marken nära omkring mig,
så att vi skulle kunna tala lågt. Inför de färska
buffelspåren, som tydde på närvaron av en stor hjord
bufflar, skärptes allvaret både hos mig och de svarta.

Vi kommo överens om, att vi skulle följa
buffelspåren så långt som möjligt. Men om det dröjde länge,
innan vi träffade på bufflarna, kunde vi övergiva
buffelspåret och jaga antiloper, om sådana anträffades.
John skrdle följa mig, de andra skulle hålla sig till
Lutete och invänta vidare order, där jag befallde dem
att stanna. På inga villkor fingo de avlossa ett skott
utan order av mig eller John. Om de fått löpa, som
de velat, så kunde jag ha blivit skjuten av dem eller
de av mig. De insågo detta och försäkrade, att de ej
skulle röra hand eller fot utan att ha erhållit löfte.
Men om bufflarna komme rakt på dem, så hade de
rätt att fly eller skjuta, om de kunde.

När vi hunnit träffa dessa överenskommelser, hade
solen hunnit så högt, att dimman fullständigt
skingrats. Men det enda villebråd, som kunde upptäckas,
var en hare, som kom hoppande och satte sig och
tittade på oss och klippte med öronen. »Skjut,
mundele», sade någon, men jag bara log åt en sådan
enfald. ögonblicket därefter stack haren i väg och
försvann bland buskarna. Vi började nu följa
buffelspåren. Hjorden hade tydligen gått rätt mycket
skingrad, och spåren visade, att den bestod av både stora
och små djur. Att döma av åtskilliga företeelser
kunde de icke vara långt borta. Djuren hade gjort lovar
mellan och omkring kullarna. När vi om en timma

Äventyr i Central-Afrika. I.

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free