- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
357

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vit man anländer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

357

på golvet mitt framför mig. John begynte med att säga:
»Master sade, att vi skulle tänka på och samtala om,
vad master sade till oss, och sedan komma och
meddela master vårt beslut. Nu ha vi samtalat om saken,
och vi ha enat oss om att masters råd är det bästa,
men vi frukta, att denne nye husbonde är för hård.»
Ingham verkade stram i början. Det var härpå de
syftade. »Master vet», fortsatte John, »att vi icke vilja
göra något orätt, och master vet mycket väl, att vi
alltid söka att göra, vad master själv tycker om. Men
antag, att vi ibland begå fel och denne nye husbonde
då blir ond på oss och slår oss mycket för småsaker,
då lämna vi denne nye husbonde och komma tillbaka
till dig igen.» Jag svarade härtill, att om de bleve lika
trogna och tillgivna mot mr Ingham, som de varit mot
mig, så skulle han bli en lika god master för dem, som
jag hade varit, ja kanske ändå bättre. Säkert skulle
han överse med små fel, då han insåge, att de icke
voro uppsåtliga. »Eller hur, mr Ingham?» avslutade
jag, ty nu ansåg jag, att hans tid att tala hade kommit.
Ingham flyttade sin stol och satte sig bredvid mig.
Vad han nyss hört, hade djupt rört honom, så att han
hade svårt för att komma i gång. Slutligen sade han
med en svag dallring i rösten: »Mina kära vänner, jag
kan icke begära, att ni skola känna mig, då jag så
nyss kommit hit, och jag känner icke heller mer
angående eder än vad mr Pettersson talat om för mig.
Han har talat så varmt och så gott om eder, att jag på
grund därav vet, att ni äro snälla och duktiga män,
för vilka jag genast fattat vänskap. Och män, som
sträva efter att vara goda och göra gott, — vare det
långt ifrån mig, att jag ej skulle sätta värde på och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free