- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
361

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionär Ingham

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

361

man. I vilket fall som helst skulle det bli min uppgift
att göra mig så nyttig som möjligt.

Emellertid hade bröderna rått honom att för
säkerhets skull resa ned till kusten för att möta sin
tro-lovade. Härtill borde han också ha god tid, innan de
nya krumännen hunnit anlända, så att expeditionen till
Stanley Pool kunde organiseras och avgå. Han beslöt
sig således för att göra resan till kusten, änskönt han
var så gott som viss om att hans fästmö icke skulle
komma då. Men hon kom. Jag fick sedan veta, att
brev avgått från Kongo, vilka förmått ledningen i
London att övertala Inghams trolovade att resa till Kongo,
innan hon fått tid att brevväxla med honom om saken.
Stackars Ingham var under tiden i en förfärlig
spänning. Jag försökte förströ honom, så gott jag kunde,
genom att intressera honom för Lukunga och genom
att taga honom med på besök till de närmaste byarna.
Och mina bemödanden voro helt säkert icke utan
resultat.

De beställda odlarna infunno sig på bestämd dag.
Lutete kom i egen hög person och bad om ursäkt för
att han icke på så kort tid lyckats få tag i mer än åtta
av dem, som brukade arbeta vid »den vite hövdingens
by». Somliga hade gått till en långt bort belägen
marknad, och andra voro borta på andra håll. Jag sade, att
det gjorde detsamma. Jag ville endast visa min vite
broder, huru männen vid Lukunga kunde arbeta. Det
kittlade männens fåfänga, att de hade utsikt att bli
vittberyktade för sitt arbete. Jag mätte upp åtta
fyrkanter med den vanliga måttstocken, som de voro
vana vid. Priset voro de också vana vid, så det
frågade ingen efter. Det tyckte Ingham var märkvärdigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free