Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En friköpt slavgosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med spänd uppmärksamhet lyssnade männen till
detta tal. Mayalas — detta var gossens namn — stora
ögon rullade, och hans färg höjde och sänkte sig i
rask följd — även de svarta kunna »rodna» och
»blekna». Jag frågade männen, vad som under dessa
förhållanden var deras lägsta pris, och fick till svar:
100 dussin näsdukar. Skrattande gick jag att spisa
frukost, vilket denna gång tog en ovanligt rundlig tid.
Efter en god stund infann sig John på anmodan av
männen och meddelade, att de sänkt priset till 80
dussin. Finge de ej detta, skulle de begiva sig hem.
Jag bad John att å mina vägnar önska dem lycka på
färden. Luemba fick sätta ut min vilstol på verandan,
och i den placerade jag mig med ett halft år gammalt
nummer av Hemlandsvännen, vars text och annonser
jag många gånger genomläst. Åt studiet av detta
nummer ägnade jag nu det mest intensiva intresse. Om en
stund infann sig John med upplysningen, att männen
sänkt priset till 60 dussin. Jag hälsade med John, att
de måste gå ned vida lägre, om det skulle bli någon
affär utav. Sedan återtog jag min läsning med förnyat
intresse. Åter infann sig John och sade ungefär som
Abraham: »Vredgas icke, att jag talar ännu en gång,
men männen säga, att de äro villiga att taga 40 dussin;
i annat fall måste de gå.» Ännu en gång sade jag nej,
John avlägsnade sig, och jag återtog min läsning. Om
en stund kom John tillbaka för sista gången och sade
i upprörd ton: »Ursäkta, min herre, dessa buskmän
ha inte vett att skämmas. De vilja nu ha 20 dussin,
annars gå de.» »Låt dem gå genast», sade jag. Sedan
lade jag mig på sängen för att visa mig riktigt likgiltig.
Detta tog skruv, männen började ropa från kokhuset:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
