- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
21

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny patient

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

visste jag skulle komma att göra ont, ty något
bedövningsmedel hade jag icke hittat. Jag förklarade för
gossen, att armen icke kunde läkas, om benskärvan ej
kunde tagas bort. Han måste därför vara modig och
tålig. Innan jag tog till sågen, måste jag emellertid riva
sönder en skjorta till för att få bandager. Köttet måste
emellertid före operationen lossas från benet, så att
man kunde få bort så mycket som möjligt av den
sneda benpipan. Detta vållade den mesta smärtan.
Men gossen behärskade sig så väl, att man knappast
hörde honom jämra sig. Han orkade dock icke sitta
under hela operationen, utan vi måste lägga honom
på en bänk, som jag brukat begagna till hyvelbänk.
Sedan avsågades den sneda benpipan — den andra var
jämn i själva brottet —, såret tvättades rent, blodkärl
nöpos ihop och muskler och hud lades till rätta över
benet, varefter ett bandage anlades så stadigt som
möjligt. En spjäla lades under, så att gossen kunde bära
armen i band. Sedan lossades gummibandet mycket
sakta. Pysen kände sig matt av operationen och den
föregående blodförlusten, varför jag gav honom en
klunk konjak, vilken uteslutande användes för dylika
extrema behov. Sedan han också fått del av min
middagsmåltid, såg han piggare ut. Männen fingo låna
min bärmatta att bära honom i. Efter tre dagar skulle
de komma och visa honom men bära honom varsamt
i mattan. I händelse han fick feber, skulle de sända
bud till mig. Alla gingo hem glada och tacksamma,
vilket, enligt vad jag förut hört, var något högst
ovanligt bland de svarta. Det påstods, att tacksamhet var
en så gott som okänd dygd bland dem. Detta var nog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free