Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter jaktens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
så rotfästa förvissningen, att de vita männen voro idel
goda människor. Sedan skulle det bli svårt för
avguda-prästerna att få någon tjänlig jordmån för sina lögner.
Marken var bruten, de största stenarna och stubbarna
voro uppbrutna, och hedendomens förskansningar voro
tagna — åtminstone utanverken.
Sedan jag blivit ensam med mina män, slog jag mig
ned hos dem och samtalade med dem en stund. De
voro hänförda över dagens händelser. T. o. m. den
lille Mayalas stora ögon tindrade av hänförelse. Han
var nu icke längre rädd för sin nye herre, ty nu såg
han, att denne kunde skaffa sig kött utan att i sådant
syfte behöva köpa pojkar. Han var så glad, att han
hoppade och snurrade runt, om och om igen. Männens
största glädje var, att vi nu hade så många verkliga
vänner omkring oss, icke blott på nära håll utan också
tämligen långt ut i bygderna. De yppade nu, huru
rädda och ängsliga de varit i början, då de ständigt
hört om onda anslag och fientligheter, ehuru de icke
velat oroa sin husbonde, förr än de ansåge sig alldeles
tvungna därtill. Nu hörde denna oro till en svunnen
tid. Nu kunde de sova lugnt om nätterna, gå ensamma
till byarna och känna sig hemma där, enär de blevo
mottagna och bemötta som vänner. Även jag gladdes
av hela min själ över de ändrade förhållandena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
