Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under nattens mörker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
snart alldeles tyst. Jag hörde, huru djuren fortsatte
sin färd utmed floden. Då var faran för oss över, och
jag erfor en betydlig lättnad. Jag låg dock vaken en
dryg timme till, innan jag klädde av mig och lade mig
på allvar, varefter jag strax somnade och sov gott till
morgonen.
Morgonen kom och jag vaknade, sedan solen redan
gått upp och brett sitt ljus över land och hav. Det
dröjde en god stund, innan det klarnade för mig, att
vi hade varit omvärvda av »nattens fasor». Men sedan
minnet klarnat, tackade jag Gud, som hade hållit sin
faderliga hand över oss, så att ingen olycka fått
»nalkas vårt tjäll». Nyfiken att få se, om nattens
stråtrövare lämnat några märken efter sig, steg jag upp,
tog på mig tofflor och hatt och skyndade ut i min
sovkostym. På verandan låg spillning efter både stora
och små rovdjur. Männen och Mayala sutto utanför
kokhuset. De sade: »Master, detta har varit en
förskräcklig natt. Här ha varit stora skaror av rovdjur,
som rivit ihjäl och ätit upp varandra. Vi hörde, hur
de bröto sönder och tuggade ben, ty det smällde och
knastrade, som om det varit alldeles här vid huset.»
Efter dessa upplysningar skyndade jag vidare mot
stridsfältet, som bar märken efter en våldsam strid.
Marken var uppriven på ett stort område och
genom-dränkt med blod. En hel del benknotor och djurskallar
lågo strödda vida omkring. Det var en hemsk syn.
Efter frukosten togo vi itu med köttorkningen. Vi hade
denna gång mera kött, än vi någon gång förut haft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
