- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
48

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. B. Banks anländer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

icke behövde förbruka mer än en patron på varje
djur.» Sedan lät jag.honom veta, att jag genom mina
lyckade jaktturer hade omvänt många byar omkring
stationen från att ha varit våra fiender till att nu vara
våra bästa vänner. Nu behövde vi icke frukta några
fientligheter från något håll. De få byar, som ännu
icke vunnits, vågade icke företaga någonting av
fruktan för våra många mäktiga vänner. Här kunde han
lägga sitt huvud på kudden och sova gott hela natten
och låta alla sina gevär stå i ett hörn av rummet.

Efter måltiden beslöto vi taga oss en stunds vila.
Men med sömnen gick det dåligt. Vårt samtal hade
givit Banks så mycket att fundera på, att han icke
kunde sova. Om en stund tog han sin vilstol med sig
in i mitt rum, satte sig i den och sade, att han icke
kunde sova, ty han kände en brinnande längtan att få
veta mera. Jag berättade då om vilket oväsen djuren
fört under föregående natt. Sedan skildrade jag mina
jaktäventyr i tur och ordning, stormen och mina
krokodiläventyr. Detta tog ett par timmar. När jag slutat,
sade han: »Du har i sanning vandrat i undrens värld
hela tiden, och Gud har utsett dig att rödja väg för vårt
missionsarbete bland detta folk.» Sedan gingo vi
igenom mina upplevelser mera i detalj, allt eftersom han
själv frågade.

Innan vi grepo oss an med byggnadsarbetet, beslöto
vi att låta krumännen vila en dag. De behövde detta,
ty de hade fått fotterna uppslitna på vägen.
Krumännen voro rätt bra arbetare men dåliga vägmän. Om
de bara fingo mat, så arbetade de ganska villigt. Och
vid Lukunga fanns det uppsjö på mat. Vi behövde en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free