Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ute bland infödingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
bakom den smala skogsdungen. Denna gång var det
självklart, att Banks skulle följa mig.
Det lyckades oss att oupptäckta tränga oss genom
skogsdungen. Vi funno också lämpliga buskar att
dölja oss bakom, just mitt för de eftersta djuren, av
vilka vi utvalde var sitt offer. Och som både Banks
och jag särskilt tränat oss i att låta skottet gå just
som geväret kom till ögat, smällde våra skott nästan
samtidigt. Båda bufflarna föllo, hjorden hoppade till,
vände och ämnade fly. Just då smällde två skott igen,
och två bufflar föllo. Banks måste dock skjuta ett
andra skott på sin, och under tiden fällde jag min
tredje buffel. Fjärde gången flögo skotten i väg
samtidigt, och två bufflar föllo. Av de eftersta fällde vi
sedan ytterligare var sin. Hela hjorden gallopperade nu
i svindlande fart mot bakhållet. Det var ytterst
intressant att se, huru djuren ansträngde sig och sprungo
om varandra med svansarna rakt i vädret. Somliga
djur hade väldiga plymer, andra voro nästan utan
tagel, och då såg svansen ut som en träpinne, stucken
i vädret. Bakhållet hade fått order att rusa ut till
anfall utan signal från mig, då hjorden kommit nog
nära. Denna anordning visade sig praktisk, ty
avståndet var denna gång så stort, att min röst knappt skulle
ha hörts. Vi hunno icke tänka många tankar, förrän
vi fingo se bakhållet rusa ut som vilddjur, skott
smattrade och förfärliga tjut hördes. Vi fruktade ett tag,
att anfallet misslyckats och att männen mot förmodan
blivit anfallna. Men efter blott några ögonblick kom
hjorden tillbaka med hisklig fart. Vi andades då
lättare och sade i våra hjärtan: »Gud vare tack, att
männen skonades!» Men vi hade icke lång betänketid, ty
Äventyr i Central-Af rika. II.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
