- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
85

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jubel vid jaktplatsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

nast gjorde. Sedan anmodade jag Banks att tala först
i anslutning till det mottagande, han rönt i Nantungis
hy, och hans halva löfte att komma tillbaka dit för alt
skjuta bufflar. Tillika gav jag honom rådet att använda
Lutete som tolk, emedan han var van vid vårt språk.
Banks följde i sitt tal dc givna anvisningarna, och
Lutete utvecklade skickligt varje punkt. Talet väckte
djupt intresse. När Banks slutligen häntydde på
jaktens resultat, så redogjorde Lutete för hela jakten från
början till slut, för de »vite hövdingarnas» kloka
anordningar, då det gällde att finna villebrådet och
komma det nära utan att djuren märkte det, för deras
säkerhet att skjuta och för deras förskräckliga gevär.
När han med gester illustrerade, hur bakhållet rusat
ut och skrämt hjorden tillbaka, voro infödingarna så
gripna, alt de höllo andan. Då han äntligen slutat och
förtrollningen släppt’ dem, drogo de infödda en
lättnadens suck, medan jag tänkte för mig själv: »Så
måste vi lära oss att tala till folket.»

Sedan även jag, med Lutete som mellanhand, hållit
ett tal till de infödda, tog Nantungi till orda och sade,
alt den största dagen i deras liv kommit som en
överraskning. De hade hört talas om vita män, men få
av dem hade sett någon. De hade endast hört, att de
vita männen voro farliga. Därför hade högst få av
dem vågat gå till Lukunga, ehuru de hört, att där
fun-nos tre vita män. Nu hade två vita män kommit ända
till deras byar och bjödo dem på så mycket kött gratis.
När hade sådant hänt? De blevo nästan nedtrampade
av de talrika buffelhjordarna och fingo sina
planteringar ödelagda av dem, men sällan eller aldrig
lyckades det dem att döda en buffel. Däremot blevo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free