- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
94

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En nattlig lejonjakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

var mödan värt att skjuta på dessa små djur på så
stort avstånd i mörkret. De blevo flera undan för
undan. När de gått tre varv omkring oss och stodo och
betraktade oss ungefär där vi sett dem först, uppstod
utan föregående varning ett fasaväckande larm och
oväsen, som om ett tjog stora hundar råkat i slagsmål
på liv och död. Det varade blott några ögonblick,
därefter blev det tjut och jämmer från de stackars offren,
som antagligen buros bort, ty jämmern avtog för alt
om en stund icke höras alls. Våldsverkarna ansågo
det icke rådligt att äta upp offren, där de gripit dem,
utan flydde undan med dem till någon lugnare plats.

Genom överfallet blevo krumännen grundligt väckta
och riktigt talföra. De pratade och skrattade om vart
annat på sitt kruspråk, som vi icke kunde ett jota av.
När vi frågade, vad de skrattade åt, sade de, att de
skrattade åt djuren, som icke vågade komma närmare,
emedan de sågo de vita männen. Sådana hade de aldrig
sett förr, och säkert trodde de, att det var spöken.
Annars skulle de små djuren ha sökt räddning närmare
elden, såsom de pläga göra i dylika fall. Men nu flydde
de i stället. Då vi frågade, om de trodde, att flera djur
skulle komma under natten, svarade de: »Plenty more
live for come, (Många flera skola komma)». Vi
be-slöto oss således för att vänta. Krumännens samtal
mojnade så småningom av och fyra av dem redde sig
till att sova, medan två andra beredde sig på att hålla
vakt. Männen satte sig med ryggarna mot varandra.
På två sidor fanns det hus, varför några djur icke
gärna kunde väntas från dessa håll. Det blev nu
jämförelsevis tyst och lugnt, endast syrsor och nattfåglar
underhöllo en monoton musik. Det drog ut ganska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free