- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
120

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaror av svarta anlända

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

sig. Budet, som på förmiddagen nått dem angående de
vita männens jakt i grannskapet av deras byar, hade
till en början väckt både förvåning och skräck. Men
då de fingo höra skotten falla, började de göra sig i
ordning att gå ut till de vita männen. Samlingssignal
slogs och alla män fingo befallning att göra sig i
ordning. När budbärarna ansågo, att det var tid att gå,
gingo alla glada ut, ty då förstodo de, att buden talat
sanning. Budens försäkran, att de skulle finna
tjugofyra dödade bufflar, kunde de dock icke tro, emedan
det föreföll dem omöjligt, att två män, även om de
voro vita, med tjugofyra skott skulle på stället kunna
döda tjugufyra bufflar. Sådant kunde väl stå i gudars
men icke i människors förmåga. Mot detta invände
buden, att de vitas Gud är med dem i allt. Därför går
det bra för dem i allt, som de företaga sig. Då han
nu funnit, att budbärarna haft rätt i det förra fallet,
så trodde han, att de säkert hade rätt även i det andra.
Ville nu de vita hövdingarna vara deras vänner, så
önskade de själva intet högre än att få vara vänner med
dem. I det han vände sig till de övriga hövdingarna
och till folkskarorna, sporde han: Ȁr det icke allas
vår önskan att vara de vita hövdingarnas vänner?» Med
väldig kläm besvarades denna fråga jakande.

Därpå vände sig Nantinu direkt till oss och sade:
»Vite hövdingar! I han nyss hört vårt beslut att vara
edra vänner. Vi skola villigt och beständigt stå till eder
tjänst. Vi kunna hastigt sätta på krigsfot mer än fem
tusen man. När det behöves, så sänden bud på oss och
pröven oss.» Härvid skakade Banks och jag i allt
folkets åsyn hand med alla fyra hövdingarna. Det var
för dem lika väl som for oss ett utomordentligt högtid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free