Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaror av svarta anlända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
så kände man till slut en riktig längtan efter animalisk
föda.
Efter aftonbönen beslöto vi oss för att vara uppe för
att höra och se, vad rovdjuren skulle taga sig för.
Fullmånen lyste bakom molnen, så att det ej var alldeles
kolmörkt. Man kunde därför taga sig fram rätt bra.
Med våra gevär i handen slogo vi oss ned bland
krumännen och pratade med dem för att fördriva tiden,
ty ännu var det för tidigt att vänta besök av rovdjuren.
Krumännen voro som bäst i färd med att torka och
äta kött. De gåvo sig knappast tid att besvara de
frågor, som vi ställde till dem. När klockan närmade sig
1, insomnade en del av krumännen, så att det blev
alldeles tyst inom eldborgen. Men just då började
rovdjurens läten höras i fjärran. De kommo allt närmare.
Slutligen hördes först ett plötsligt morrande och därpå
väldiga tjut alldeles utanför staketet. Men vi kunde
icke märka något slagsmål mellan djuren, icke heller
tycktes de röra vid staketet eller försöka komma över
det. Omsider blev det alldeles tyst. Detta gladde oss,
emedan det visade, att stationen faktiskt var fredad för
rovdjuren. Sedan vi vid själva staketet undersökt,
huruvida rovdjur ännu upppehöllo sig i dess närhet, utan
att dock finna några, gingo vi in och lade oss och sovo
gott hela natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
