- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
143

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oväntat möte med vildsvin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

vildsvin. Vi framhöllo för dem, att de i sådant fall
än en gång kunde taga till benen och på det sättet
klara sig. När vi sågo, att de verkligen gått, fortsatte
vi vår vandring, dock icke alldeles utan fruktan, att
rovdjur skulle göra påhälsning under vår bortavaro.

Vi hade icke hunnit långt, förrän vi mötte en stor
sugga med en kull smågrisar. Hon röt, då hon fick
syn på oss, och kastade sig av vägen. Grisarna följde
efter. Då sade jag till Ingham: »Se så rara små grisar,
skulle vi inte försöka fånga var sin?» »Nej», sade
han, »det skola vi icke göra, ty då grisarna skrika,
så anfaller modern oss, och då måste vi skjuta henne,
vilket vore synd, då hon har så många små.» »Du
har rätt», svarade jag, och så fingo grisarna följa sin
mor. Det dröjde nu ej så länge, innan vi voro framme
i byarna. Vår ankomst väckte stor och allmän
förvåning. Ännu större blev förvåningen, då de fingo
höra, att vi skjutit så många vildsvin och att de skulle
få dela bytet, om de gåve oss åtta män att bära kött
till stationen. Att så många svin blivit skjutna,
beredde dem en särskild tillfredsställelse, ty vildsvinen
voro en formlig landsplåga. De förstörde deras
jordnöts-, potatis- och kassavafält. Stundom måste hela
byar flytta för vildsvinens skull. Nu hade man ju
dessutom tillfredsställelsen att få äta upp de hatade
inkräktarna. Ej underligt då, att kvinnor och barn
redan besjöngo de mäktiga vita hövdingarnas bedrift.

Hövdingarna ordnade med bärare. Det blev
bråttom överallt, ja kvinnorna började t. o. m. ställa sina
grytor i ordning. Efter åtskilliga rätt så
intressanta tal slöts även här ett vänskaps- och
försvarsförbund. Att detta förbund å deras sida hade en
all

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free