Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clark kommer tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPBROTT TILL STANLEY POOL
Dagen för uppbrottet — den 19 dec, 1882— ingick
med dyster uppsyn. Vi sade till varandra: »Det
ser icke lovande ut, men Gud kan snart låta solen skina.»
Så skedde också. Solen bröt fram och slickade upp
daggdropparna på gräset. Clark skyndade då ut för att se,
om krumännen voro kvar. Han hade vid flera
tillfällen kommit ut och sett platserna, där krumän legat,
tomma och lägereldarna nästan utslocknade. Men
denna gång voro de kvar. När jag vill, kan jag se,
huru glad han såg ut, då han återkom från sin
inspektion och sade: »De äro alla där.» Vi hade slutat
vår frukost och hållit vår morgonbön, men ingen
inföding syntes till. Länge spejade vi sedan åt de håll,
varifrån vi väntade, att bärare skulle komma, men
förgäves. Efter lång väntan hörde vi slutligen, att det
plaskade i floden. Upp ur denna stego tvenne män,
som kommo från den by, varifrån vi hade antecknat
15 man jämte förmannen. De medförde
underrättelsen, att bärarna icke kunde komma på två veckor, ty
en man hade under natten dött i byn; bärarna kunde
därför icke få begiva sig ut på en så lång resa. Men
om vi ville vänta i två veckor, så skulle de sedan följa
med. »Femton bördor mindre», sade Clark genast.
»Vad skola vi då gallra ut och lämna kvar?» Han
gick igenom förteckningen och märkte de bördor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
