- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
157

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppbrott till Stanley Pool

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

underfund med, att han levde och var välbehållen,
hördes väldiga skrattsalvor runt omkring i folkskaran.

Medan denna förevisning pågått, hade hövdingen
lagat i ordning en present åt oss. Han lade framför oss
6 höns, 12 ägg jämte 2 stora klasar pisanger och bad
oss hålla till godo. Vi hade kommit så hastigt, att han
icke haft tid på sig, annars skulle han nog kunnat få
ihop en större present, sade han. Clark svarade, att
vi icke hade väntat någon present, då vår avsikt var
att denna gång endast passera igenom byn, att våra
män voro så belastade, att de svårligen kunde bära
något mer, men om han ville låta två män ledsaga oss
till Stanley-vägen, så kunde dessa bära presenten mot
betalning. Efter ett rätt långt resonerande erbjöd sig
hövdingen att själv följa oss och bära hönsen, men
äggen och pisangerna ville han icke bära. Vår kock
fick då bära äggen, och pisangerna delades upp bland
männen. Så bar det i väg igen med hövdingen och
Clark i täten och mig vid eftertruppen. Det var
vackert väder, fastän mycket varmt, ty solen var mitt på
himmelen. Frukostrasten hade dragit så långt ut på
tiden, att vi ansågo oss tvungna att färdas mitt på
dagen för att hinna ett stycke innan lägerdags. Annars
brukade vi undvika att marschera mitt på dagen, då
solen brände som hetast. Vägen slingrade sig över
och omkring kullar och ned genom raviner, så att det
ibland såg ut, som om vi varit på väg till
underjorden. Slutligen anlände vi till en väldigt djup och
klippig ravin, på vars botten floden Mpioka forsade.
Det såg ut, som om hövdingen fört oss i något lömskt
bakhåll. Männen trodde också detta och gåvo
oförbehållsamt uttryck åt sin misstanke. Men hövdingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free