- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
165

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje marschdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

så att de skulle kunna underhålla starka eldar under
natten till skydd mot de vilda djuren. De insågo vikten
av detta och samlade tillhopa stora förråd. Natten
blev stjärnklar och vacker. Syrsor, vattnet i floden,
flodhästar, fåglar och vilda djur underhöllo oss
med en ständig och mångstämmig musik hela
natten. Men intet djur vågade sig in i lägret, icke ens en
orm eller en råtta. Djurens tjut hördes ibland mycket
nära, men då männen rörde upp eldarna eller kastade
eldbränder högt upp i luften, gjorde djuren avståndet
mellan sig och lägret större, ehuru de icke kunde förmå
sig till att avstå från sina anfallsplaner förr än på
morgonsidan. Säker fick man dock icke vara, förrän
dagsljuset bredde sig över land och hav och vi alla
kommit i rörelse.

Dagen ingick klar med morgonsol. Luften
kändes ren och behaglig. Ett och annat moln seglade dock
över himlavalvet och varnade mot för stor säkerhet.
Männen hade torkat allt köttet under natten och lagt
det i stora högar. Nu gällde det att få det fördelat,
likaså koangan och jordnötterna. Det gick dock bra,
ty alla voro villiga att öka sina bördor. Dessa skulle
ju för övrigt bliva lättare för varje dag. Männen blevo
också tillsagda, att de t. v. finge äta så mycket de
ville utan ransonering. Ej underligt, att de sågo
hjärtans belåtna ut. De voro mycket begivna på mat och
kunde äta väldeliga, då tillfälle därtill gavs.

Just som vi voro i ordning, kom vägvisaren, såsom
han lovat dagen förut. Vi startade därför så gott som
genast. De flesta behövde hjälp med att få upp
bördorna på huvudet. Så bar det av till berget och klättringen
började. Denna var ofantligt svår, t. o. m. svårare än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free