Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Där pepparn växer»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”DÄR PEPPÄRN V Ä X E R ”
Efter talet satte sig karavanen i gång. Vägen gick
genom en hel rad små byar, men ingen by krävde
tull. Det såg nästan nt, som om Stanley hade gjort slut
på »tullväsendet». Om så var, hade han gjort en icke
liten nytta bland det myckna onda, som folk påstod,
att han utövat. I lämplig tid kommo vi fram till en
gammal lägerplats med en myckenhet palmer. En by
hade för icke länge sedan legat där. Vi slogo läger på
platsen, emedan det såg så idylliskt ut bland de många
palmerna och all övrig grönska. Bland annat fanns
där en myckenhet pepparbuskar med peppar på. Vi
hade alltså kommit »dit, där pepparn växer». Enligt
den allmänna meningen är det icke synnerligt trevligt,
där pepparn växer, och därför önskar man sina
antagonister dit. Men vi funno platsen riktigt trevlig och
inbjudande. Fint vatten fanns strax intill, bränsle
förekom i mängd runt omkring, och mer behövde vi icke.
Våra män tyckte om pepparn och passade på att repa
av stora mängder, som de torkade vid lägereldarna och
knöto in i sina bylten för att användas för framtida
behov. De påstodo, att detta var den bästa lägerplats
vi dittills råkat på. Kocken frågade, om han fick lägga
peppar i vår mat, ty det var den finaste peppar man
kunde få tag i, försäkrade han. Men vi svarade, att
han på inga villkor finge göra detta, emedan pepparn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
